Det man mäter – det händer!?
|
Att mäta lönsamhet är självklart. Att mäta kundernas nöjdhet är heller inte ovanligt. Men hur många mäter kontinuerligt hur medarbetarna upplever sin arbetssituation? Trots att otaliga studier visar att det finns ett starkt samband mellan personalens attityder och en organisations lönsamhet och effektivitet. Jag har själv varit involverad i en sådan studie. Den visade även att chefens agerande påverkade lönsamheten med i genomsnitt 25%!
Det som är viktigast för att medarbetarna ska uppleva att det råder ett gott arbetsklimat och därmed en möjlighet till god lönsamhet är att chefen visar respekt för sina medarbetare. Näst viktigast är att samarbetet i gruppen fungerar och att det inte finns personkonflikter som stjäl energi och kraft. Att man upplever att man kan påverka sin arbetssituation och får återkoppling på sitt arbete kommer näst i tur. Först längre ner i prioriteringslistan kommer mål och personlig utveckling. Det är alltså lönlöst att arbeta med mål- och visionsarbete om t.ex. inte samarbetet fungerar i gruppen. Strunta i personalfester och kick-offer och satsa tid och resurser på att lösa personkonflikter istället!
Det är självklart för många arbetsplatser att mäta hur många timmar personalen befinner sig på sin arbetsplats. Försäljningen av stämpelklockor går lysande. Men varför är det bara ”face-time” som räknas? Hur ofta mäter vi mot prestation istället? Hur viktigt är ”face-time” på din arbetsplats? Den som släcker arbetslampan sist är bäst, eller? Vilket agerande premieras av chefen? Tittar man snett på den som går hem kl. 15 en dag? Vilken kultur råder hos dig och vilken kultur vill ni ha? Tidigare var jag noga att förklara för mina kollegor varför jag en dag valde att gå hem tidigare (för lite pinsamt tyckte jag det var…) Tills någon en dag upplyste mig om att kvinnor oftare ska ursäkta sig varför man ska gå tidigt, medan män bara informerar att man går. Då bestämde jag mig för att det får vara slutursäktat från Tufvessonskan.
Anna Tufvesson
|
|